välkommen till

Annas_blogg

31 december 2010

Bäst att skriva lite innan året är slut.....

Jo jag vet att det var rätt så länge sedan nu men jag har faktiskt försökt en gång, skrev i flera timmar faktiskt. Sen skulle jag sätta in en fin liten bild och vips så hade datorn låst sig, så jag tänker......hur var det jag skrev nu då? Nej, det minns jag inte utan det är nog bara att starta om så får vi se vart vi hamnar den här gången, ja om om du nu läser de här raderna så måste det ju betyda att jag hade mer tur den här gången......

En summering av året vore väl på sin plats, det blev nyårsafton just i skrivandets stund fast för 29 minuter sedan..... och då vill jag tillägga att jag föregående kväll bjöd min kära vän Pernilla på en tre rätters supé som avslutades 03.30. Denna avnjöts med alla tänkbara styrkedrycker, jag tyckte vi kunde dricka ur året helt enkelt. Det har hänt så mycket tråkigt nu på slutet så jag tyckte att det var på sin plats men det återkommer jag  till lite senare......

Så vi börjar i stället lite tidigare i år 2010!

Under våren var det full fart här på gården och jag varvade lektioner, kurser och träningshästar med tävlingar med fina, fina Strákur från Kaggestorp, vilken häst han är! Gillar honom skarpt och njöt i fulla drag på alla våra tävlingar! Tyvärr så råkade Strákur "bryta snoppen" under en av de tidiga betäckningarna, det var ett sto som ville och sen ångrade sig när han hade halva inne så den vek sig och brast invändigt. Detta är något väldigt ovanligt och verkligen olyckligt för en hingst. Snoppen blodfylldes och blev jättestor, veterinären kom hit och vi fick kyla honom och försöka få in snoppen och all vätska i förhuden igen, när allt var inne så "syddes" han igen med något som liknade ett skosnöre med rosett och allt. Sedan fick lilla gubben stå på box och kylas och pysslas om på alla tänkbara sätt. Efter en vecka kunde stygnet tas bort och vi fick hålla tummarna att det skulle stanna kvar där inne. Prognosen på en sådan här fraktur är inte så god och man sade att han kanske aldrig mer skulle kunna betäcka igen. Men superhingsten repade sig och ett par veckor senare gjorde han personbästa på Wången men SM kval i F1, P2 coh PP1!

Väl hemkommen ifrån Wången så kunde han mot alla odds även börja betäcka igen, en riktig kämpe om ni frågar mig!

Lite längre fram så deltog vi även på SM och årets mål var uppnått och jag känner mig jättestolt och nöjd med resultaten för det var riktigt tufft att prestera i den olidliga hetta som drabbade oss under SM dagarna. Att kvala till årets SM var ett av de mål jag hade inför året och som ni alla vet så är det en alldeles speciell känsla att uppnå sitt mål, livet känns urskönt just då......grrrr!

Resten av sommaren fick Strákur gotta sig i betäckningar och mysa runt lite i skogen med mig och vi tränar nu inför tävlingssäsongen 2011 som jag hoppas skall gå ännu bättre!

Förutom Strákur så finns just nu i stallet även en lite söt dam som heter Minna från Lönneberga, född 2003 efter Týr von Rappenhof och undan Skerpla från Tåkern. Minna ägs utav Mariell Johansson men är utlånad till mig några år för tävling och ev visning. Minna kom till mig i somras och var då endast riden sedan januari då hon tidigare har fått tre föl hos sin uppfödare Mats Jennerholm. Sedan Minna kom hit till gården så har hon vidareutbildats och utvecklats väldigt positivt och jag tror att hon kan bli en riktig kanonhäst med tiden.

Ett annat sto som finns här i stallet är Hekla från Kulltorp född 2006 efter Hárkeur från Östergård och undan Katla från Långnäs, Hekla har redan sedan hon föddes legat mig väldigt varmt om hjärtat men tyvärr så har hon inte riktigt haft turen med sig. Sommaren 2009 blev hon huggormsbiten mellan ganascherna vilket ledde till att all vävnad dog och hon fick ett stort och otäckt så som var svårt att få att läka i värmen. Men tiden läkte i alla fall såret och jag trodde att allt var över.........men under våren 2010 så började just det området svullna och kändes vätskefyllt. Jag anlitade veterinär vid flera tillfällen och vi kände och klämde och punkterade även svullnaden. Den innehöll någon obestämbar grumlig vätska som inte gjorde någon utav oss klokare. Jag besökte hästtandläkaren men inte heller han kunde förstå vad detta var för något.

Svullnaden gick upp och ner hela sommaren och Hekla blev mer och mer påverkad med smärta, ovilja att arbeta och hon tappade både i muskler och i hull. Jag bad om en remiss till Strömsholm och fick tid för att träffa deras kirurgveterinär Dylan Gorvy. Även han var fundersam på vad denna svullnad berodde på och Hekla fick stanna på Strömsholm för vidare undersökning. Dagen därpå blev jag uppringd av Dylan som förklarade för mig att de genom att spruta in kontrastvätska i svullnade och sedan röntga hade upptäckt att Heklas spottkörtelkanal hade växt ihop, förmodligen i samband med att det otäcka huggormssåret läkte. Vätskan var alltså saliv ifrån den högra spottkörteln som inte hade någonstans att ta vägen! Stackars, stackars Hekla hade alltså under nästan ett och ett halvt år haft ett otroligt tryck och smärta i sitt huvud utav saliv som sprängt sig ut i underhuden i stället för att nå munhålan. Jag tyckte såååå synd om henne och vi bestämde att åtgärda detta så fort det bara gick.

Metoden för detta ovanliga problem ( som alla andra åkommor mina hästar drabbas av) var att spruta in Formalin i spottkörteln och på så vis ta kål på den lilla rackaren. Baksidan med metoden var de kommande tre veckorna då hästen blir väldigt svullen, får ont och att det dygnet rinner majonnäsliknande var ur ett hål vid ganaschen där katetern förts in. Stackars, stackars Hekla igen. Men hon kämpade tappert och efter de här tre veckorna så gdet hoppfullt ut och allt läkte ut fint som det skulle. Nu är lilla fröken nyligen i gångsatt och hon känns fin och trevlig och verkar supernöjd med att åter kunna äta och dricka utan smärta eller obehag. Så nu har jag åter börjat hoppas på att min tjej skall kunna bli just en sådan fin ridhäst som jag föreställde mig när hon föddes!

När jag nu börjat skriva om elände så är det väl bäst att jag får resten överstökat oxå för den här hösten och vintern har varit full av just eländes, elände. Många är de som har gått vidare den här hösten och vintern och varje gång har jag tänkt, nu får det vara slut på tråkigheter, men nej, nej.

I somras fick jag möjligheten att lära känna ett härligt par, Jens och Björg och deras mysiga häst Gandur, de kom hit med sin häst då de inte hade möjlighet att behålla honom och ville ha honom tränad och såld. Tyvärr så betedde sig Gandur inte riktigt som jag hade önskat i ridningen och jag fick till slut inse att något var tokigt. Vid veterinärundersökning så visade det sig att Gandur hade stora pålagringar i både framknän och framkotor och istället för att bli såld så fick han sluta sina dagar här på Kulltorp under hösten. Även om han bara var en häst som skulle säljas vidare så gör det inte smärtan mindre hos vare sig hans ägare eller mig att han inte kunde få leva vidare......... 

Och som ni vet så kommer en olycka sällan ensam och strax därpå fick jag ta det smärtsamma beslutet och ta avsked av min älskade Húginn frå Skarholt. Det var väl aldrig meningen att han skulle få leva ett helt liv för när han äntligen blev frisk ifrån sin "sick sinus syndrom", (ett väldigt, väldigt ovanligt syndrom som man vet drabbat tre hästar med Húginn inräknad, i Europa under tjugo år ) så fick han i stället problem med sina bakknän. Under hela våren behandlades Húginn på alla tänkbara vis men ingenting hjälpte......... Jag hoppades in i det längsta att han skulle bli bra men fick till slut ta det värsta beslutet av alla. Jag kommer aldrig att glömma min kompis och jag hoppas han har det bra där han är och det går inte en dag utan att jag saknar han lite kaxiga uppsyn och hans lurviga hårrem. Att behöva skiljas ifrån båda mina älskligar Húginn och Yggur på mindre än ett år känns minst sagt orättvist och väldigt, väldigt tungt........... Så mycket drömmar och förhoppningar som suddas ut, så mycket sorg och så mycket smärta.

Jag är så glad att jag fick möjligheten att lära känna de här två killarna som har lärt mig så mycket och glatt mig ännu mer.

Vi ses i Nangialia grabbar när den dagen kommer!

Och sorgerna slutar inte här utan efter dem fick även min lilla gulliga gris Asta bli en liten ängel och flyga över till andra sidan, Asta blev 12 år och kom till mig när hon var knappt 1år. Hon drabbades under sommaren av någon form av sjukdom som gjorde henne otroligt mager men med en stor mage, troligtvis stod det vätska i buken.  Jag beslutade att hon skulle slippa ännu en kall vinter......lilla Asta pluttan.

Kort därpå blev min Fröya frå Vikingfjord utdömd efter en tapper kamp emot hälta i ett framben, Fröya hade pålagring på sitt framknä och svarade inte på behandling trots upprepade behandlingar under hösten. Fröya har funnits här på gården ett par år och glatt många ryttare på ridskolan. Hon blev 17 år och fick somna in i samband med att snön kom då hon fick problem med att röra sig i snön med sitt onda knä.

Samma dag fick jag även ta avsked utav min lilla kisse Hardcore som förra året fick diagnosen diabetes, hon har sedan dess fungerat bra på specialfoder men under ett par veckor försämrades hon snabbt, hon blev trött, väldigt törstig och vansinnigt kissnödig. Resultat av detta om man är katt och inte riktigt gillar kattlåda kan ni säkert lista ut. Men inte än mindre sorg för det..............

Sedan blev en inhyst unghingst, Fróðí endast ett och ett halvt år gammal sjuk. Han drog sig undan i flocken och ville inte gå fram och äta. Han fick då komma hem till stallet och ställdes på box. Ganska snabbt så rasade han i vikt, trots att han nu åt mest hela tiden och fick sedan hög feber. Veterinären tog prover men allt såg normalt ut och vi prövade att behandla honom med sulfa och han blev då ganska snabbt bättre och feberfri. När behandlingen avslutades började det hela om, febern steg och det var inte mycket kvar av den lilla hästen i vare sig livsgnista eller hull. Fróðís ägare. Lena Erman åkte med honom till Strömsholm och de gjorde alla möjliga undersökningar och tog prover och Fróðí som blev ännu sämre. Vad som verkligen var fel får vi aldrig veta men allt tydde på att han hade cancer i tjock och tunntarm och han fick därför somna in på Strömsholm. Bara ett och ett halvt år.......... lilla stackarn.

Dagen före julafton fick jag även ta avsked av lilla Prince som har stått inhyst här sedan i somras, Prince var en connemaraponny som fick återkommande kotledsinflammationer och hans ägare beslöt därför att låta honom somna in. Dagen innan trodde jag att alla mina tårar var slut men när jag sen stod där tillsammans med Prince ägare så insåg jag att sorgen räcker till alla och inget avsked lämnar mig oberörd........... Alla dessa små och stora djur som alla upptar sin egna lilla plats i mitt hjärta och all denna glädje och sorg som de gett mig.  

Den största och värsta sorgen kom den14 december då världens bästa tjej Klara Jonsson Dahlberg avled i sömnen endast 14 år gammal.........

Jag hade förmånen att få lära känna denna fantastiska tjej som kämpade och kämpade med problem som vi andra säkert aldrig kan föreställa oss, och det med ett alltid lika glatt humör och glimten i ögat.

Klaras stora passion var hästar och hon kom ofta hit och red eller bara hälsade på här i stallet eller på hästarnas sommarbeten.

När en tjej på 14 år inte får leva mer så är det så overkligt att det knappt går att ta in och så orättvist att man inte vill tro att det är sant, men tyvärr så är det sant och inget går att göra för att få Klara tillbaka igen......

Idag på eftermiddagen deltog jag på Klaras begravning och det var så fint och så ledsamt så som det är när någon försvinner alldeles för tidigt. Det vackraste minnet ifrån begravningen var att Klara sjöng låten Hero för oss alla under avskedsceremonin, det fanns en inspelad cd när Klara sjöng den låten och hon sjöng så vackert för oss. När jag stod där i kyrkan och lyssnade till Klara så var jag säker på att hon satt där uppe på ett litet rosa moln och sjöng med, lilla Klara.......saknar dig så mycket! 

Så nu kanske ni förstår varför Pernilla och jag försökte dränka 2010 och alla dess sorger, fast jag kan inte påstå att vi lyckades speciellt väl, både kunde ha klarat "stå på ett ben" tricket när vi bröt upp men det är väl så det ska vara när man har passerat trettio, Pernilla fyrtio..... man siktar högt och kommer halvvägs men är nöjd ändå =)

Jag önskar utav all min kraft och hela mitt hjärta att nästa årtionde skall bli lyckligt och utan avsked och sorg, fast innerst inne så vet jag att det kommer mer, när man har en älsklingshund på femton och ett halvt och sin första häst i livet på snart tjugoåtta år så finns det bara en väg för dem att vandra........... Men just nu så klarar jag inte mer sorg utan nu ska jag ha roligt och fira in det ny året i glada vänners lag, fast jag ska nog sova lite först för klockan närmar sig 03.00...

Gott Nytt År allesammans - jag rider mot nya spännande mål och ljusare tider!

Bilderna nedan är tagna den 2 sep 2010

Det är Jonna Thorvaldsson som rider på Prince

Bilderna är tagna utav Klara Jonsson Dahlberg

7 januari 2010

Ja, jag vet att jag bloggar för sällan.......

Nu när alla helger är över och årets första läger gått av stapeln så har jag äntligen kommit till ro en stund för att skriva om året som har gått och om året som kommer. 2009 har på många sett både varit ett bra och ett mindre bra år, så är det säkert för de flesta av oss och nu när jag ska sammanfatta det så vet jag knappt vad jag har gjort under året. Eller lite kommer jag ihåg men när livet rusar på i en överhastighet så är det lätt att bara göra sina måsten och sedan rusa vidare mot nästa mål. För mig har året gått fort, riktigt fort men vissa saker har ändå gjort mer avtryck än andra.

Jag har under året tävlat mer än på många år, tack vara att jag har förmånen att ha Strákur från Kaggestorp här i stallet. Vi mjukstartade lite under 2009 och jag känner mig nöjd med honom och min egna prestation. Visst finns det sådant jag gärna hade sett gått bättre, men det finns även sådant som gick bättre än förväntat så nu siktar vi på ett ännu bättre 2010! Strákur är en väldigt kul häst att arbeta med och jag blir alltid glad när jag rider honom, han busar  lite med mig ibland men för det mesta ställer han upp efter bästa förmåga. Han har sedan ett par år tillbaka en "fläkskada" i sin högra bog vilket har lett till en hel del ärrvävnad och detta ställer till problem i träningen av honom. Bogen är stel och behöver hela tiden hållas efter med massage, stretchning och kiropraktor. Under året har jag lärt mig massor om rehabilitering av skada och hur jag på bästa sätt hjälper honom att fungera i träningen trots detta.

Den kunskapen har jag sedan även haft nytta av vid träning av mina andra hästar och jag har kunnat hitta små problem i tid och till viss det även kunnat förebygga problem som kanske varit gång.

Jag har inte kunnat tävla min egna femgångshäst Húginn under året då han fick en märklig inflammation i kroppen som påverkade hans hjärtrytm, hjärtat ökade inte vid ansträngning vilket ledde till att kroppen inte fick tillräckligt med syre i blodet och han blev dålig vid ansträngning. På Strömsholm fick vi träffa en specialist veterinär som konstaterade att det var Sick Sinus Syndrome, och det kunde i bästa fall behandlas med kortison, annars fanns det inget att göra. Húginn åt en hög dos kortison under hela våren som långsamt trappades ner innan sommaren. Till min stora lycka så svarade han på behandlingen och han har sedan dess fungerat normalt. Jag köpte en pulsmätare för säkerhetskull och pulsar honom med jämna mellanrum men allt verkar fungera normalt. Jag skall ändå åka tillbaka till Strömsholm nu i vinter för ett nytt EKG och ultraljud av hjärtat så att jag får honom friskförklarad även av veterinären.

Min andra tävlingshäst Yggur från Gäveratad  blev även han dålig under början av året, han kändes inte ok och utvecklades inte så som jag förväntade mig så han fick åka till Mantorp ATG på utredning. Där fann de en stor pålagring i höger framkota samt små atrosförändringar i båda bakhaserna, alltså ingen bra prognos alls.

Under hela året så har jag och Yggur kämpat med detta och han har blivit kastrerad, sprutad i lederna, fått vila, blivit tåriktad fram, behandlad av kiropraktor men inget hjälpte, tyvärr.......

I december tog jag det svåraste av alla beslut efter mycket tårar och grubblande. Yggur är nog den häst jag älskat mest av alla men inte kunde jag se honom så här.

Han somnade in av en spruta här hemma med munnen full av äpple och gräs och nu ligger han begravd vid banan med de andra djur som funnits här på Kulltorp men som även de gått vidare.....

Att ta bort Yggur var ett av mina värsta beslut här i livet och jag kommer att fortsätta sörja honom länge.

Vår vänskap var verkligen speciell.

Usch nu får det vara bra med ledsameter och sjukdomar, jag har ju i alla fall lyckats bli både lokaldomare och klarat mitt sista moment på min ridinstruktörsexamen nu under hösten! Jag har även sålt lilla gulliga Aradís och hon flyttade ifrån Kulltorp på självaste nyårsafton, hennes nya ägare bor utanför Ystad så vi möttes upp och lastade om Aradís i Vetlanda. Jag har fått flera lägesrapporter sedan dess och de verkar stormtrivas tillsammans. För er som känner Aradís så är det knappast svårt att förstå för vem kan inte tycka om henne???

Ja så har 2009 varit och jag hoppas på ett väldigt bra 2010, både för mig själv och för alla er andra.

Jag ska som första plan försöka uppdatera HELA min hemsida, fast det kommer att ta ett tag......

Jag ska under januari och februari delta på  avelskurs steg I och II, så att jag äntligen kan få mitt Ridinstruktörsdiplom.

Jag ska tävla Strákur, Ljósadís och Húginn

Jag ska visa Ljósadís och Hekla

Jag ska bygga ett nytt stall

Jag ska ha ett nytt Kulltorps Kalas

och

Jag ska vara en pigg, glad och bekymmerslös 31-åring! (ok 32 lite på slutet)

Tjingeling!

30 november 2009

Snart står julen för dörren och jag har varit i Danmark

Hösten kan ju i bland vara riktigt vacker, klar luft, fina färger, myslurviga hästar och mjuka fina skogsvägar. Men inte i år nej, lera, lera, lera. Blöta små rackare till hästar som tappert klafsar fram i lervälling och försöker samsas om de torrare ytor som finns i hagen. Skitiga hundar, stövlar, händer, ja allt är faktiskt skitigt. Det var länge sedan jag längtade så mycket efter kylan som jag gör i år.

Längtar efter att vakna upp och termometern visar 5 minus grader och snålblåst, hellre än denna väta. 

Jag har börjat fundera på i fall det verkligen är växthuseffekten som skapar denna störning i naturen eller om det bara är en formsvacka hos moder jord?

Det här med leran drar med sig så mycket annat,  i alla fall hos mig, mugg, rasp, regnskållor, tappskor, sadlar som inte vill torka, svansar som ser ut som geggiga hängen, täcken som blir oigenkännliga och som det känns meningslöst att tvätta och som är livsfarliga för tvättmaskinen och avloppet!

Samtidigt försöker jag hänga med i influensa svängarna, vem har haft det och vem har inte? Vaccinera sig eller inte? Blir jag dödssjuk eller klarar jag mig?

Mitt i allt detta blir det första advent och var är adventsljusstaken, eller måste jag verkligen ha adventsljusstake och adventsstjärnor? Får jag låta bli..... Gran ute kan jag i alla fall stolt berätta att jag har haft i ett par veckor redan, men det kanske jag inte heller fick ha? Alltså ha granen innan jag får?

Ja nu står den i alla fall där och lyser i regnet, men inte känner jag någon julstämning för det. Nej på med galonöverdrag och stövlar och ut i leran och mörkret och försöka hitta en häst och så få fram en rygg under leran, på med sadel och ut och rid.

Ibland älskar jag mitt yrke!

Ja, jag kanske inte bara ska klaga för en del saker lyser ju faktiskt upp tillvaron. Som att jag har varit i Danmark och klarat mitt sista delmoment till Ridinstruktör, trodde jag i alla fall.....Var glad i fler dagar faktiskt! Tills jag kontaktade SIF och fick reda på att jag, innan jag får mitt diplom även måste ha gått Fortsättningskurs i Avel I & II. SIF hade nämligen glömt att lägga ut det på hemsidan så det fanns varken med i listan under utbildningen eller i utbildningsträdet, men hade jag letat på ett tredje ställe där under utbildningsplan så hade jag kunnat läsa det där..... Så nu har jag alltså två helger med närvaro diplom kvar innan jag får mottaga min efterlängtade titel Ridinstruktör för Islandshäst, om nu inte SIF hittar på något mer sattyg.......

Men det som kändes viktigast är avklarat, jag åkte alltså till Danmark och gjorde och klarade det sista delmomentet som hörde till Ridinstruktörsutbildningen!

Måndag den 16/12 runt halv tolv på natten brummade jag och volvon mot Göteborg, livrädd för att missa färjan som avgick 09.00 från Göteborg så valde jag att åka i god tid, trodde ni inte om mig va? Vid halv två tiden och utanför Borås började ögonlocken bli väl tunga så jag bestämde mig för att ta en kvarts sovpaus, tips från min far. Jag hittade en trivsam parkeringsficka och stannade bakom en svensk registrerad lastbil, fällde ner mitt säte och mös ner under en filt, en kvart tänkte jag..... 05.00 vakande jag av ett en bildörr slog igen och insåg att en större stads jeep hade parkerat vid sidan av mig och stod och lös rakt in i bilen. Livrädd hittade jag nyckelhålet, utan att fälla upp sätet och vred om och gasade i väg så den stackaren som förmodligen var ute och rastade sig skrämde jag nog ordentligt, fast jag var nog räddast!

En timme senare var jag framme vid färjan och kunde åter krypa ner under min filt och vila ögonen, nån timme tänkte jag och vaknade 20 minuter innan avgång och förbannade min goda sömn, (sover alltid som en stock vart jag än är) innan jag yrvaken körde på båten.

I Danmark kan jag glädja er med att det regnade och att hagarna hade precis samma vattenhalt som de här hemma. Hästarna var precis lika blöta och leriga och människorna var jättetrevliga!

Jag togs emot i ett underbart och varmt hus med kaffe och nybakat bröd. Jag träffade mina gamla kursare Fi från England och Trille i från Danmark som även de hade moment att göra om. Jag fick låna ett litet sött sto och till denna en helt röd sadel(!) så jag letade även upp ett rött träns i stallet med röda tyglar, pimpad och klar!

Stoet, som jag har glömt namnet på var söt men något på tårna. Vi bekantade oss lite och ca 50 halter senare så kunde vi skritta och trava på rakt spår kortare sträckor. Tölten prövade jag men lade ner projektet, tölt för henne var huvud upp och rygg ner.....

Dagen D kom fjärliarna och jag bestämde mig för att umgås lite med min häst, jag red runt lite på gården och hon var nu helt inställd på att halt är just halt. Fjärilarna lade sig till ro och jag försökte få tiden att gå, utan att tänka på varför jag var där, för då vaknade de igen..... Klockan närmade sig fyra lååångsamt och det regnade och blåste mest hela tiden.

När det äntligen var dags så kändes tungan tjock och bedövad, vilket kan vara ett litet problem när man ska hålla en clinic för två läskiga gubbar i ämnet rakriktning.

Jag smet in bakom ett hörn och så började proceduren, djupandas, jag kan prata ....... jag vet vad jag ska säga.......... skärpning nu........... inte skaka......inte tappa minnet, ja ni känner säkert till problemet. Man ska göra något man kan och är van vid, men så plötsligt sitter det två personer och ska lyssna, utvärdera varje ord, bedöma, vända och vrida och så vips så är man nervsvag, senil, stum, darrig.......  Då kom jag på ett knep jag lärt mig, att ta på sig en osynlig mantel. Värt ett försök tänkte jag och för säkerhetskull så krängde jag med lite krångel på mig två osynliga mantlar. Passar perfekt tänkte jag och begav mig in mot mitt öde....... Tungan löd, rösten höll, minnet var kvar, kroppen lydde och lite kul var det faktiskt oxå!

Min lilla häst, som jag vid det här laget kände samhörighet med ställde upp efter bästa förmåga och jag klarade min Demo! (Fast det fick jag inte reda på fören dagen därpå via telefon)

Lättad i sinnet bar det av hemåt, vid det här laget i stormvarning och piskande regn. På båten handlade jag några lådor öl (8 plattor och en vagn) och insåg försent att jag stod minst sagt illa parkerad för att med hiss kunna komma till bilen oskadd. Ingen riddare kom till min undsättning utan bara en sur värdinna som ansåg att det inte var hennes fel att jag köpt åtta plattor öl och sedan stod parkerad på nått yttre bildäck...... Det var alltså bara att balanser iväg på en förhöjd kant som var knappt en centimeter bredare än vagnen medan alla gigantiska långtradare som stod parkerade precis bredvid började köra av båten. Då var jag liten......

Till bilen kom jag oskadd och med lärdomen av parkeringsfickor på natten så passade jag på att gästa Sofie, mitt efterlängtade webbmaster, i hennes lilla gulliga lägenhet i Borås.

Så avelskurs eller inte, den går jag efter nyår, så känns det i alla fall skönt att jag har klarat av mina moment och att jag snart får känna mig som en riktig Ridinstruktör!

13 oktober 2009

Idag skriver jag om det roliga så tar vi det tråkiga en annan dag!

Kom på att jag har glömt att berätta att jag numera kan titulera mig Lokaldomare för Islandshäst, det var väl verkligen på tiden.  Tänk här har jag gått och våndats och hoppats och så klarar jag min examination och så glömmer jag att skriva om det....

Jag tänkte därför att jag skulle berätta lite om min utbildning, eller rättare sagt mina utbildningar. Det är nämligen så att jag har gått upp till examination för Lokaldomare en gång förut, förra hösten och då kuggade jag, och varför gjorde jag det tänker ni kanske, jo därför att jag var för kaxig och trodde att jag skulle klara mig. Alltså väl på examinationen så insåg jag att jag glömt den lilla detaljen, att läsa på. Ja ni har säkert gjort något liknande själva, livet är proppfullt med saker att göra och vips så ska man göra ett prov och oj, oj, oj, vad vad det jag skulle kunna nu då?

 I alla fall så tillbringade jag nu ett antal nätter med näsan i FIPO och nu är det äntligen klart och det är sååå skönt.

Under mina år som Islandshästfantast så har jag hunnit med en och annan utbildning och det hela började med att jag gick hästgymnasiet på Vretaskolan och tog studenten 1998. Sedan gick jag  ridledarutbildningen hösten1998. Den var uppdelad på tre helger, en teoretisk helg på ett hotell i en stad som jag har glömt, en praktisk helg med ridning och undervisning på Östad, där Stenholmen hade sin verksamhet på den tiden och sedan en helg som hette Baskurs i Islandshästkännedom på Skärlunda i Norrköping.

Efter det så gick jag B-instruktörsutbildningen 2002, det var en vecka på Strömsholm och jag examinerades strax efter utbildningen.

Sedan har jag gjort Unghästprovet och med tillhörande tappsko kurs och är även examinerad C-tränare. Jag har gått grundkurs i avel och färgkursen och jag har även läst en mycket givande distansutbildning på Strömsholm i Pedagogik.

Jag har gått domarsekreterar utbildningen och hösten 2007 gick jag Ridinstruktörsutbildningen på Bärby. Den var uppdelad i två delar om en vecka vardera och är den i särklass bästa utbildningen som jag har gått. Efter Ridinstruktörsutbildningen följer en ganska omfattande examination om sju delmoment och jag har klarat sex av dem. Det sjunde och sista kommer jag att göra under ett par dagar i november och jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen.

När man utbildar sig inom SIF så hänger den ena utbildningen ihop med den andra och man får sitt diplom först när alla delmoment är avklarade. Till exempel så måste jag förutom att klara examinationen för Ridinstruktör vara både C-tränare, B-instruktör och Lokaldomare för att få mitt diplom som Ridinstruktör, en djungel av kurser helt enkelt.

Anledningen till att jag skriver om detta är dels för att det är så otroligt roligt att utbilda sig och lära sig nya saker men även för att jag inser att det inte finns så mycket kvar att gå. Jag var senast igår ute på SIF´s hemsida och kollade vad som står på tur och inser att det inte finns så där jättemycket kvar.....

Jag har som mål att bli Ridlärare för islandshäst, men för att nå dit så måste jag först vara färdig Ridinstruktör i fem år. Sedan kan jag ju försöka utbilda mig till Nationelldomare vad det lider, men först måste jag ju vara Lokaldomare och känna hur det känns. Bland avelsutbildningarna så finns det ett par kurser till att gå men sedan börjar det också att ta slut.

Att gå alla de här kurserna och genomlida alla de här hemskt nervösa examinationerna har för mig varit ett sätt sporra mig under åren, ett sätt att få bekräftelse på min kunskap. Men det har även varit ett sätt att inspirera mig till att fortsätta utvecklas och söka kunskap ifrån de som kan och vet mer. Det är även ett sätt att få träffa kollegor och få dela och ta del av likasinnades kunskaper och erfarenheter där jag har fått vänner i från hela Sverige även om jag mellan utbildningarna är riktigt usel på att hålla kontakten.

Under de här åren och jag även fått möjligheten att följa Islandshästens utveckling och framfart i Sverige och den verkar gå i en rasande fart.

Första helgen i november kommer jag bege mig till Strömsholm för att under fredag  och lördag delta i ett seminarium för Islandshästföretagare och sedan under söndagen delta i ett seminarium för Islandshästinstruktörer, ska bli mycket spännande och lärorikt!

Jag hoppas verkligen att allt fler som arbetar med Islandshästar även passar på att utbilda sig för det är viktigt för alla att de som undervisar besitter den kunskap som de bör ha när de lär ut till sina elever eller arbetar med hästar. Mycket kan jag lära mig ifrån hästen och mina elever men vissa saker kan jag bara lära mig ifrån den som har mer erfarenhet och kunskap än jag själv. Visst kostar det en massa pengar att utbilda sig inom SIF speciellt eftersom vi inte är anslutna till Svenska Ridsportsförbundet och därför måste betala allt själva utan bidrag. Men vi som undervisar och tränar hästar tar ju också betalt av våra kunder och då tycker jag att kunden skall veta att den som utbildar är utbildad själv.

Jag vet att jag under åren har lagt över hundra tusen på mina utbildningar, men tänk så mycket jag har lärt mig och  så många solsemestrar jag har sluppit för vad skulle jag ha gjort med alla de pengarna annars?

Må så gott och fortsätt att lära er!

4 oktober 2009

She is back........trodde ni inte va?

Det är viktigt att ha självdisciplin och det gäller ju även bloggen så här är jag igen! Den här gången sprudlande av energi efter en jätterolig "Gubbkurs", sorry tanter men gubbkursen är något alldeles extra faktiskt. Kanske just för att den bara är en gång om året så att man hinner gå och längta lite........

Årets styrka bestod av 1 ridvan Micke Ahlborg, 1 något skogstursvan Niclas Jakobsson, 1 oxå skogstursvan Sune Horkeby och 4 något oridvana, Niklas "Jösse" Franzén, Magnus Thorvaldsson, Andreas Grankvist och Benny Palmqvist. Denna glada skara män hade till hands 7 något mer ridvana hästar, två hagelgevär och 10 flaskor whiskey.

Hmmmm, ska jag fortsätta tycker ni?

Är väl bäst att jag gör det för annars blir jag väl anmäld........

Lördag morgon samlades detta något nervösa gäng på Kulltorps stallbacke och med varsin kopp kaffe, för att lugna sina nerver blev de indelade i A-laget och B-laget.

Lag -A var först ut på plan och skötte sina hjälper efter bästa förmåga vilket var riktigt bra. Därefter var det dags för Lag-B att entra banan och vi startade med att hitta gas, broms, dragläge och Nödbroms. Till hjälp för detta hade vi ett antal koner och allt avlöpte utan större problem och en hel del regn.

Sedan blev herrarna utfodrade på Svenskt Husmansvis och jag insåg att foder åtgången varierar kraftigt mellan gubb, tant och barn läger. Vid det här laget hade himlen öppnat sig så vi hade en liten mysig stund inne hos mig med Platesboll, Balansplatta, Vibroplatta, Balimopall och gummiband. Filmrättigheterna till detta är min nya pensionsförsäkring!

Sedan tog de pånyttfödda gossarna åter tygelkontakt och hittade både en och annan ny muskel, några skall även börja sjunga i Klockrike gosskör till julmässan.....

Efter två välridna pass, trotsade de åter igen vädergudarna och begav sig ut på en närbelägen åker för lerduveskytte, enligt egen utsago tittade de på lerduvor och försökte träffa himlen. När de sedan återkom något tilltuffsade, men vid gott mod väntade en rejäl middag i min enkla  och uppvärmda boning.

Det var med stinna bukar som kvällens höjdpunkt, Whiskey provningen tog sin början och tio sorter senare, närmare bestämt halv två vinglade de två sista pojkarna hemåt...........

Söndag morgon sken solen och vinden ven så ingen behövde skämmas över röda ögon och mystiskt huttrande kroppshållning, humören var på topp och alla gjorde precis som de blev tillsagda och B-laget chockade genom att tölta ovalbanan runt så att jag fick ståpäls och alla kände att de gjort sig förtjänta av de grillade korvar som serverades till lunch.

Just grillkorv verkar vara vad var man mest uppskattar till lunch en härlig dag i oktober.

När alla korvarna var väl nedstoppde var det dags att rasta så väl hundar som gubbar och vi passade på att hälsa på unghingstflocken som står en smula bort ifrån gården, det var tänkt att det skulle bli en rask promenad men jag insåg snabbt att det var bäst att slå ner på tempot då det var ett väldans rastande inne bland buskar och snår.

Väl tillbaka på gården lastades packväskor med kaffe och tilltugg och mularna på såväl hästar som ryttare styrdes mot kanalen och den efterlängtade kanalturen. Vi hade vädret med oss, bortsett från att det blåste halv storm och det var ett gäng glada men ömma gossar som återkom till Kulltorp på söndag eftermiddag.

Alla var nöjda och trötta och jag hoppas vi se dessa glada herrar på fler gubbkurser framöver för ni var toppen!

Sug i sadeln på er gubbar och spänn magen!

                         29 september 2009

Hoppsan vad tiden går fort.....

Länge har jag tänkt att nu måste jag skriva i min blogg och så går tiden och jag har så mycket att skriva och vart ska jag börja?

I kväll, eller natt för en del......så bestämde jag mig för att helt enkelt ta lite i taget. Så nu sitter jag här och det är bara att ta tjuren vid hornen, så vi börjar med en resumé av sommaren, eller i alla fall en del av den.

Sommaren har avlöpt bra, alla läger är genomförda och alla deltagare blev nöjda och glada, hoppas jag i alla fall, de såg sånna ut.

På sommarens läger har jag fått chans att använda min filmkamera som jag fick av min familj i 30-års present. Att filma sina elever är ett alldeles utmärkt sätt att få eleven mer uppmärksam på sina sitsproblem och det har haft ett positivt genomslag på samtliga. Det ledde även till en hel del glada skratt!

Jag har även varit på två semestrar under sommaren, den ena gick till Ammarnäs, 125 mil upp i vårt avlånga land, nära norska gränsen där jag fick rida på en två dagars fjälltur, även detta en 30-års present.

Jag fick själv boka in datum för min present och lyckades då boka in just de dagar då regnet vräkte ner under hela turen. Vindelälven steg så pass mycket att turen fick läggas om då det på grund av vattennivån i älven blev omöjligt att ta sig över den. Trots allt regn så fick jag uppleva en fantastisk tur med en mycket vacker natur, trevlig häst, god mat och gott sällskap.

Att rida på fjälltur var en riktig upplevelse på många sätt och jag fick se en ny sida av islandshästens mångsidighet. Som "slättbo" så blev fjällbestigning en total kontrast till de små "backar" som jag normalt bestiger.

Jag ska villigt erkänna att det sög till i magen mer är en gång när vi begav oss upp på fjället och "min" häst halkade på hala flatstenar  och vadade genom de överfulla fjällbäckarna. Jag fick en ny förståelse för mina stackars elever då jag kände mig totalt utlämnad till min guides omdöme och erfarenhet.

Helt enkelt en lärorik upplevelse och kanske en smula dyngsur fjälltur.

Den gav mig också ett nyttigt break från vardagen då 3G nätet absolut inte existerar i den delen av världen!

Min andra semester gick söder ut, närmare bestämt 175 mil söder ut till Schweiz och Islandshäst WM.

Det var jag och min kära vän Lotta Träff som tog pappas husvagn, och bil med för den delen och styrde kosan mot Islandshästens höjdpunkt. Att åka på WM borde varje islandshäst fantast försöka göra för det är verkligen en upplevelse!

Detta var mitt fjärde WM och jag kan bara säga att det blir bara bättre och bättre desto fler jag åker på. Det är verkligen något speciellt på WM, allt man kan önska sig på en och samma plats. Fina hästar, god mat, en husvagn, massor av sol, massor av öl, massor av ledighet och en helt osannolik natur!!! Har du inte varit i Schweiz på sommaren så åk dit, du kommer inte att bli besviken. Jag hade aldrig i min vildaste kunnat tro att det skulle vara sååå vackert, nästan som i en saga.

Att säga om årets WM så var det väl organiserat, med flotta hästar och riktigt bra väder - en toppen semester helt enkelt.

Sen kan jag väl erkänna att det är lite extra spännande att dra i väg så där, två lantlollor och en husvagn på 359 mil semester, men ett par bra tjejer reder sig själva, i alla lägen faktiskt!

Direkt efter WM gick årets ungdomsläger av stapeln, även det blev en toppen grej, en hel drös av positiva och glada tjejer som bodde här på Kulltorp under fyra dagar och var super duktiga och super gulliga - ni är toppen tjejer hela bunten, bara så ni vet det!

Som om inte det räckte så blev även Kulltorps Kalaset av i augusti (här började jag fundera på att kanske ta en extra semester i november, för nu hann jag knappt med att sova) men man överlever det mesta och när alla förberedelser och all träning var klar så blev det alltså av - i år med tema Kräftskiva!

Kalaset inleddes i sedvanlig ordning med lag indelning och femkamp, nytt för i år var här "gissa grejen?" (Idé stulen ifrån Pernilla och Niclas 40-års kalas.) Och hinderbana i traktor.

Det utsågs vinnare i dessa svåra  femkampsgrenar med tillhörande priser och Tesses svärmor Barbro vann Yxkastningen, Ulla Lönn vann traktorkörningen

och Micke Ahlborg vann luftgevärsskyttet.

 .

Den årliga ridshowen inleddes givet av en kräftkadrilj där både häst och ryttare fick ställa upp i kräftklädsel och alla ryttarna fick pröva på hur det är att rida med klor och kräftstjärt!

Efter denna följde en rad olika uppvisningar, allt ifrån cowgirls och indianer i en rasande gymkhana-uppgörelse där hela prärien stod på spel, till ljuva prinsessor och avancerad handhästuppvisning. Även Strákur ställde upp på ett nummer och gav publiken ståpäls och mersmak.

Sist och minst kom årets föl.

Efter den spektakulära ridshowen bjöds gästerna till bords och kräftskivan tog sin början. Det åts och det dracks och det dracks och det åts och mellan varven kom även en och annan sång, både av mer och mindre begåvade sångare. I alla fall så var kräftorna välsmakande och humöret på topp och blodet rusade i kroppen, fast hos vissa gäster så frös det visst.

I alla fall så fick vi även se en körtävling mellan ett par riktigt slipade tjejer som hade trimmat upp shettisarna så till den grad att vissa bara gick på två ben.

Efter detta bjöds det på kräfttårta, kaffe och det mesta som gick att finna i mitt barskåp. Sedan umgicks den skaran av köldtåliga gäster som var kvar till långt framåt småtimmarna till ljudet av och annan Lasse Stefans skiva.

Dagen efter kalaset var.........nä det är en annan historia så det tar vi kanske en annan gång!

Tack alla ni som gjorde årets Kulltorps Kalas möjligt, ni är ovärderliga för en tjej som mej. Utan er skulle mitt liv inte vara så fantastiskt som det är!

Ni är toppen på ert alldeles egna vis hela bunten och att ni ställer upp och hjälper mig att skapa både det ena och det andra är helt otroligt - att ni orkar!

Japp då var det alltså gjort, jag är tillbaka på banan igen, nu gäller det bara att hänga i och skriva hela hösten lång för det finns så mycket att berätta må ni tro!

Sov sött mina vänner!

22 juni 2009

Hoppas att midsommar blev trevlig!

Själv fick jag en toppen helg med god mat och dryck i glada vänners lag. Vi bestämde att vi skulle träffas som sig seden bör i Kulla trakten och i år blev det i Kulla Lillgård hos Hille & Co.

Ernst och Rante fick permis i från betet och vagn och hästar smyckades med blommor och grönt och sedan bar det av nedför Kulla gatan. Ernst drog vagnen och Rante fick hänga på bakom. Väl framme bjöds det på sill av alla dess sorter och rykande färsk potatis, detta smakades av med lagom mängd sång och lagom mängs Pors. Jag lät mig även övertalas att smaka en Skånsk National dryck. Egenhändigt framställd av den skånska värden, malörtsnapps , har ni inte smakat så låt bli. Det såg ut som "dyvatten" och smakade gift, har inte varit mig själv sedan dess....

Sedan gjordes det kransar till de som ville och alla vovvar sprang glatt omkring med varsin krans om halsen och stången restes, om än lite på sned och vi dansade och sjöng tills regnet kom. Då skulle vi grilla och grillar tändes och regnet föll......till slut grillade vi i Lillgårns garage öppning, det blev välgrillat på alla sätt och vis med god tuggyta.

Under tiden som vi tvåbenta roade oss så gick Ernst och Rante och försåg sig av både det ena och det andra i trädgården och midsommar idyllen var ett faktum. Sedan som på ett givet anrop så satte de båda i väg från trädgården, de fick väl nog av blommor och klippt gräsmatta. Rante gav snart upp och lät sig fångas medan Ernst lade i väg över nejden i full galopp med bocksprång. När vi kom i fatt honom så stod han lugnt och betade utanför hagen och kollat plirigt på oss och gick nöjt in i hagen när grinden öppnades. Klart att en kille som han inte kan vara ute och ränna hela kvällarna, han har ju en flock att passa......

Midsommardagen kändes tung men det är väl vädret, eller är det åldern?

Vill även passa på att nämna att vårens tävlingssäsong är över och jag och Strákur känner oss nöjda och belåtna med våra resultat. Vi har på fyra veckor hunnit med både Eskilstuna, Margaretehof i Skåne och Säve i Göteborg och vi har tävlat i Femgång, Tölt, Speedpass och Stilpass. Strákur vilar nu upp sig på bete mellan betäckningarna men kommer sedan att fortsätta tränas i sommar med sikte på höstens tävlingar.

Jag tycker det är jättekul att tävla en sådan allsidig häst som Strákur som går att rida i flera olika grenar och verkar tycka att det mesta är kul. Den här våren varit lite av en prövotid för att se vad som passar honom och jag tycker att han har skött sig fin, fint. Med tanke på hur lite han är tävlad tidigare så har ha tagit allt detta farande med ro och ställt upp i både ösregn och stekande sol. han är en otroligt personlig kille som är lika rolig att tävla som att träna och jag ser fram i mot hösten då det är dags igen.

Jag var förbi Lennart tidigare i kväll och hämtade bilder i från den sista tävlingen på Sävebanan, ska försöka lägga i dem på Strákurs sida men tänkte även ge er ett

smakprov här i fall det skulle dröja, mina bristande datakunskaper gör ju att allt sådant här tar en sådan väldans tid!

Nu ska jag bara lägga ut lite nya fina bilder på Teitur på salu sidan så ska jag kojsa sen, förresten så är både Bjartur och Tritla sålda! 

Tritla har flyttat till en familj i Valdemarsvik och Bjartur blir kvar här på Kulltorp men ägs nu av en tjej som heter Astrid.

Teitur har utvecklats till en riktigt lovande kille och jag hoppas att det ska dyka upp en lämplig köpare till honom oxå.

11juni 2009

Nu har Gaston blivit en stor kille!

Det är svårt att tänka sig att Gaston "gråskägg" för fjorton år sedan bara var en liten parvel, det är ännu svårare att tänka sig att han en dag inte kommer att finnas mer. Tänkte att jag lite passande ska berätta lite om min fina vovve som funnits vid min sida i fjorton år!

Jag träffade Gaston för första gången när jag gick gymnasiet på Västerbyskolan.  Gaston var en av 9 valpar och hade en gul labrador mamma som hette Lava och en svart flat coated retriver pappa som hette Smokey.

Att just Gaston blev min var lite av en tillfällighet men hade med all säkerhet en mening, det förstår jag idag. Han var först tingad i kullen, säkert för att han var snyggast, men blev sedan aldrig hämtad. Gastons mamma Lava ägdes av en tjej på skolan och Gaston fick följa med mamma och matte till skolan när terminen började. På skolan fanns jag och jag råkade ha en del pengar efter att ha sommarjobbat så beslutet var enkelt, Gaston skulle bli min hund! Att ringa och fråga hemma om jag fick köpa en hund var aldrig ett alternativ, vill man ha en hund så vill och så får de där hemma säga vad dom vill.

Det var lite knorr i telefonen när jag senare berättade att jag köpt en hund för ett par veckor sedan men föräldrar vänjer sig och så gjorde även mina.

Den följande tiden så vart Gaston en frekvent väskresenär hos kollektivtrafiken i Östergötland, på den tiden åkte hundar gratis på tåg och buss så länge de fick plats i en väska. Att få ner en hund i en väska är inte så svårt bara väskan är tillräckligt stor och när Gaston fyllt ett år så åkte han i en ganska stor väska....... Det var många som tittade storögt när jag lade en väska på marken och Gaston kröp i och jag sedan mer eller mindre släpade på väskan och log åt chauffören. Sen fick jag körkort och då gick ju allt så mycket lättare!

Gaston har varit min eviga följeslagare under åren och en bättre kompis och sällskap kan man inte få, han har sprungit otaliga mil med mig när jag har ridit, han har följt med till Norge och tävlat, han har "botat" hundrädda människor, han har sprungit otaliga mil utan matte på jakt efter tikar, han har.......ja vad gaston har hunnit med det skulle ta hela natten att skriva ner.

Han har i alla fall varit den snällast hunden ni kan tänka er, kan erkänna att jag inte alltid tyckt det när han varit på rymmen, men när jag sedan har hittat honom och han har lovat mig att det var sista gången han rymde så vart han den bästa igen.

Gaston var lite av en stor rymmare, eller vi kan nog säga mästare på att rymma. Det som gjorde honom mästerlig var att han i veckor, eller månader var hur trogen och lydig som helst och sedan hux flux var han som borttrollad och ingen såg när han försvann. Med åren utvecklades det här till något ohållbart och till slut rykte kulorna efter att han försökt göra "granntiken" med valpar, grann sämja är viktigt och lika bra var det för som genom ett trollslag så sprang han aldrig mera bort.... Som kastrat blev han kanske en smula rundare och hans nya passion blev mat i stället för flickor. Med åren blev han även äldre och för nått år sedan så slutade han att höra. Hans dövhet har varit lite besvärlig men man vänjer sig och jag tycker att han är fantasisk som fungerar som en vanlig hund trots detta, vi använder kroppsspråk och det fungerar ganska bra.

Nu är ju Gaston "ganska gammal" men följer fortfarande med på små ridturer om det inte är för varmt. Han sover mer än tidigare och tar livet med ro men verkar väldigt nöjd med det mesta. Att han en dag inte kommer att finnas med mig i mitt liv känns ganska overkligt och jag tänker varje dag att han är den bästa hund en människa kan önska sig!

Jag tror att alla som har träffat Gaston håller med mig om att han är en riktig toppen kille och jag hoppas att vi kommer att få ytterligare många bra dagar tillsammans med honom. På kvällarna brukar sitta och titta på honom och tänka att han är den vackraste och bästa hunden i världen!

I går fyllde alltså Gaston 14 år och han blev firad hela dagen lång, framåt kvällen kom han polare Bill & Bull och då blev det pannkakstårta med jordgubbs sylt för alla fyrbenta och kaffe och tårta för oss tvåbenta. Ella vaktade sin bit och åt noggrant upp medan Bill & Bull som är lite mindre åt lite väl långsamt så Gaston ryckte in och hjälpte sina gäster lite.... En mycket nöjd och mätt hund gick och lade sig igår och önskade med all säkerhet att det skulle serveras pannkakor till kvällsmat varje dag.

Så nu har ni fått höra historien om Gaston och klockan har som vanligt sprungit i väg, hade tänkt berätta lite om annat som händer här på gården men det får bli en annan dag!

26 maj 2009

Nu är alla döpta!

I dag har det varit stora döpare dagen, halv nio i morse skulle Alexandra komma och id-kontrollera och chipmärka och halv åtta när jag åt frukost så kom jag på att de två sista fölen inte hade några namn! Tur att den där hästnamns boken finns, där finns det ju massor av namn att välja mellan och jag valde de bästa jag kunde hitta. Tror de kommer att passa dem bra.

2009 års föl på Kulltorp har fått heta följande, (föreställ dig en fanfar)

Sóldís föl heter Sólfari från Kulltorp, men det visste ni ju redan..... och är isabell.

Lykkas föl heter Silfurtralli från Vretagården, båda ägs av Clara och båda är silversvarta.

Stjarnas föl heter Djarfur från Kulltorp och är brun med stjärn.

Frenjas föl heter Fylkir från Kulltorp och är född brun men kommer att bli skimmel.

Efter att det lilla bestyret med chipmärkning var avklarat, (de gillar ju inte riktigt när man håller fast dem och först sticker hål i halsen och sen stjäl tagel i från svansen), så hjälptes pappa och jag åt att köra ston och föl till sommarbetet. Det var verkligen fyra lyckliga ston och fyra lyckliga föl som hoppade ur transporten och sprang runt i hagen och hälsade på de mindre "tjejerna" och Katla ( betäckt men Strákur) som redan var på plats i hagen sedan nån vecka tillbaka.

Det är ett himla bestyr så här års med alla hästar som ska avmaskas/verkas och flyttas hit och dit, men det är väldigt skönt när alla är på plats och man kan hinna njuta lite av det fina vädret.

De flesta andra hästarna här på gården har oxå fått komma ut på bete och getterna har fått åka upp till Thunander i Prästgården för att gå på sommarbete.

Känner att jag även måste nämna några rader om vår utflykt till Kaggestorp med innan sängen kallar, det var jag, Lennart och Ulla som begav oss ner till Hjo närmare bestämt Kaggestorp i lördags morse och det var vi tre plus Vikingur som åkte därifrån, Vikingur är mitt senaste tillskott i min hästsamling, är uppe i 30 och en halv häst nu......kanske behöver gå i terapi för att sluta. Vikingur är i alla fall en mycket stilig två årig hingst och helbror till både Ljósadís och Tritla. Han är väldigt lik "Jossan" exteriört men är svart som Tritla till färgen. Jag har tänkt att behålla honom som hingst ett tag till så får vi se vad det blir av honom.

Under vårt besök på Kaggestorp så fick vi en ordentlig rundvandring i hästhagarna och fick träffa både gamla och unga hästar, bla fick vi titta på Strákurs ettåriga avkomma, ett mycket välrest svart skäck sto med vita strumpor som gav oss en fin uppvisning i hagen!

Efter rundtur och fika var det äntligen dags för turen, vi fick varsin bred häst, Ulla var mycket imponerad över bredden på sin, "Jossan" är ju allt annat än bred och efter en kort genomgång bar det av ut i skogen. Lennart som red för kanske fjärde gången i sitt liv lyssnade mest uppmärksamt på Carinas instruktioner och Ulla och jag passade på att smygtölta lite där det gick.

Stort beröm till Kaggestorps för fina turhästar, de töltade som på räls och var glada och positiva under hela turen. Lennart gjorde succé på sin Bjarni och hängde med som om han inte gjort annat än ridit i sitt liv. Ulla sken som en sol och hade knappt tid att skritta då hon sällan upplevt en sådan bra tölthäst som Kjarkur tidigare. Jag själv njöt av det fina vädret och passade på att rida bara för nöjes skull, något jag inte minns när jag gjorde senast.

Sent på eftermiddagen bar det av mot Kulla igen och jag tror att vi alla var nöjda och belåtna med en mycket trevlig utflykt.

På återskrivande, nu ska jag bara försöka infoga några bilder här under på fölen som Lennart mailat över så att ni får se de små underverken.....kommer bli sent i natt det känner jag redan nu.

20 maj 2009

Nu är det färdig fölat för i år!

Japp i år tror jag att stona har blivit tokiga, eller så tyckte de att jag var alldeles för svart under ögonen av fölvaka, för nu är det klart!

Det började med att Lykka (Claras sto) punktligt fölade en dag efter beräknat på Norges Nationaldag 17 maj, är säker på att hon valde just den dagen för att hennes matte åker till Norge med jämna mellanrum för att tjäna sitt levebröd. I alla fall så nedkom det vid halvsex tiden en mycket gullig silversvart hingst efter Ann-Cathrine Larssons hingst Silfurfaxi.

Redan två dagar senare var det dags igen, mitt sto Stjarna bestämde sig för att föla ett par dagar tidigare än beräknat (21 maj) och natten till tisdag den 19 maj var jag ute vid två tiden och tittade på en nyfödd blöt hingst, brun med stjärn och med en mycket lockig och väl tilltagen man och svans!

Skönt att allt gick bra tänkte jag och gick in för att sova några timmar, nästa fölning, Frenja var inte beräknad förrän den 5 juni.

Ett par timmar senare går jag ut och morgonfodrar och tror jag ser dubbelt när det är ett föl till i hagen. Frenja den spjuvern hade passat på att föla för tidigt medan jag var inne och sov..... I hagen fanns nu alltså ännu ett litet föl, en brunt hingst utan tecken som kommer att bli skimmel med tiden. Den här lilla killen verkade lite medtagen över att ha blivit utkörd ur den varma trygga magen ett par veckor för tidigt och var rätt svajig och kunde inte riktigt räta ut benen utan stod lite på kotorna. Han hade även svårt att få kläm på det här med att äta, ingen ordentlig sugreflex så Frenja och fölis är inkvarterade på box tillsvidare.

Att stå på box är inget vidare tycker Frenja som alltid har jättestarka modersinstinkter trots att detta var föl nummer åtta i ordningen. Hon ser både arg och skärrad ut varje gång någon närmar sig boxen och fixade till en snygg fläskläpp på undertecknad igår när jag var inne på besök. Trots detta stod hon ändå på nåder stilla här jag tankade ur henne råmjölk igår och sprutade i munnen på fölis. Råmjölk, det är som dunderhonung för små fölungar och framåt sextiden igår så hörde jag äntligen det efterlängtade snutt ljudet när fölis själv kom på hur man gör för att få i sig det där fantastiskt goda och gula.....

Nu finns det alltså fyra underbara små fölungar på Kulltorp, alla hingstar, så går det när man önskar sig ston...... En är döpt (Solfari) och de andra kommer att döpas efterhand som rätt namn dyker upp och passar.

Pratade med Clara igår och hon hade ett tiotal namn på förslag på sitt föl och prövade dem lite nu, hur de ligger i munnen och hur de passar till sin "ägare".

Denna föl hysteri de senaste dagarna har nästan fått mig att glömma allt annat som händer och nu ser jag på klockan att det är dags att sätta fart, kan bara snabbt nämna att,

Tävlingen gick bra men kunde förstås ha gått bättre, nöjd med femgång och stilpass, (Strákur sprang på 10 blankt den här gången) men inte vidare nöjd med tölten. Tror det var nerverna som inverkade på både mig och prinsen. Nästa tävling blir Sydsvenska första helgen i maj.

Von besiktigades igår utan anmärkning och åkte med sin nya ägare Lotta Träff hem till Stjärnorp, Von kommer dock snart att återkomma för att betäckas med Strákur och kommer säkert att göra en lyckad karriär som avelsto i förtsättningen!

Ungstona, Hekla, Svala, Dimma, Abba. Lif och Ára fick gå ut på grönbete i måndags och kommer snart att göras sällskap av stona med fölungarna!

Lennart var här igår och fotade föl så snart kommer det ut bilder på de små läckerbitarna.

Ciao!

12 maj 2009

Är lite nervös inför helgen.

Idag har jag och Strákur varit och finslipat träningen hos Hinni på Gårdeby. Vi ska åka och tävla Svealandsmästerskapen i Eskilstuna fredag-söndag och jag känner mig lite nervös.... Dels för att det är en ny bana för mig och dels för att det är ca 140 A-klass ekipage och sen lilla jag, och fina Strákur förstås. Håll gärna en tumme den som vill..... På fredag gäller det, då startar vi F1, T1 och PP1 allt på samma dag så vi kommer att ge oss iväg mot Eskilstuna redan torsdag eftermiddag.

Att vara och träna hos Hinni idag kändes i alla fall jättebra, jag fick några bra tips och kommer att åka tillbaka dit på fler lektioner under våren.

Det känns så roligt att äntligen kunna satsa ordentligt  på min egna ridning och inte bara lägga all min lediga tid på att renovera, planera och fortsätta renovera. Även om Kulltorp är långt i från färdigt så börjar i alla fall de flesta stora projekt vara avklarade......eller inte...... har ju ett stall och två ligghallar på "Att göra"-listan och några enklare saker som fikarum, sjukhage, gästboxar, målning, stängsling, byta tak på stallet, ja, ja det är i alla fall inget som måste göras innan helgen.

Har faktiskt börjat gilla det här med blogg, känns som när jag skrev dagbok i tonåren, fast nu med mindre inslag av killar och fester.

Hellre häst än fest känns ju som ett lämpligt uttryck......

Ciao!

10 maj 2009

Ännu en helg till enda!

Våren måste vara den tid på året då allt händer, eller är det jag som minns fel? I alla fall så händer det väldigt mycket nu och det blir inte tid över för något annat. Min trädgård till exempel....... klippte faktiskt gräset innan jag gick in - i mörker, blir spännande att se resultatet imorgon.....

I lördags släpptes de första hästarna på bete, det var Skuggi, Hrani, Seifur, Keilir, Glitnir, Dófri, Galsi och Ljúflingur. Själva betessläppet gick bra även om förarbetet tog lite längre tid än beräknat, vilket gjorde att vi lastade och körde hästar när himlen öppnade sig och Tor slog hårt med sin hammare!

Det är i alla fall ett gäng nöjda grabbar som gottar sig i gröngräset nu.

En spännande sak som vi har spikat i helgen är att jag, Lennart (som tar alla fina bilder till hemsidan), Zara och Ulla ska åka till Kaggestorp lördagen 23/5 och hälsa på över dagen. Lennart ska för första gången rida islandshäst ordentligt och vi ska alla få komma ut på en riktig skogstur och spana in Kaggestorp´s domäner. Lovar att återkomma med en rapport om hur den dagen blev och även en massa fina bilder både tagna av Lennart och på Lennart i sadeln.

En annan kul händelse är att flera av mina duktiga elever var på Dyggur´s Lätt Klasstävling i lördags och gjorde bra ifrån sig. Frida & Gandur var med men tog sig tyvärr inte till nån final den här gången. Therése & Miðill blev både etta och två i finalerna och Lisa & Ártali , Eve & Toffe och Eve & Gráni kom även de hem med rosetter. Erika & Freya gjorde tävlingsdebut och jag har hört att de var jätteduktiga!

Snipp, snapp, snut, nu är veckan slut!  // Anna

06 maj 2009

Mitt första inlägg i min blogg!

Sitter här mitt i natten, som vanligt och försöker från och med idag att vara både gårdsägare, ridlärare, hästtränare och som om det inte räcker - nu även webbmaster. Sofie min klippa och stöttepelare i cybervärlden ska tillbringa hela sommaren i England. Hon har alltså lämnat mig och min hemsida åt sitt öde.... Innan jag gick in i denna mystiska värld idag, full av linjer och bilder och koder så kollade jag in på statistiken och ser till min förtjusning att maj i år hittills är rekord vad det gäller besökare på hemsidan - hela 54 besökare om dagen - kul! Alltså måste jag ta mitt ansvar och göra mitt bästa tills Sofie behagar komma tillbaka till Svedala igen, i slutet av augusti.... Hoppas ni kan ha överinseende tills dess.

Jag tänkte att jag lite kort skulle uppdatera er alla på läget här ute på slätten. Som flera säkert känner till så har mitt tävlingsliv stött på en del överraskningar under året som gått, både bra och dåliga. Húginn frå Skarholt min fina bruna 5-gångsvalack fick under senvintern diagnosen sick sinus syndrome, (engelsk veterinär) vid ett besök på Strömsholm i början av januari. Han lider av för låg pulfrekvens pga en störning på sinusknutan som är orsakad av någon form av inflammation någonstans. Låter luddigt men det är inget mot vad det är. Enligt en hjärtspecialist i England så har det påträffats 7 liknade fall under 25 år i Europa, snacka om att vara utvald, eller kanske bortvald. I alla fall så finns det ingen säker diagnos på vad som utlöser den sk inflammationen, men man vet att tidigare påträffade hästar har svarat på cortison och på sikt blivit helt återställda. Húginn har vid dags datum svarat så pass bra att han får gå med andra hästar och motioneras vid hand flera gånger i veckan. Han har under perioden sedan första besöket gått från en dos av 33 cortison tabletter om dagen ner till nu 15 tabletter varannan dag. Trots denna minskning av tabletter så kan jag bara se att han har blivit bättre och bättre. Planen var att han skulle på återbesök under maj och ridas med en slag pulsmätare som samlar in information om hur hans puls förändras under arbeta. När jag ringde Strömsholm igår så meddelade de tyvärr att denna utrustning inte han anlänt till kliniken ännu. Jag letar nu för fullt efter en egen pulsmätare på nätet så att jag själv kan kontrollera hans puls vid arbete. Om någon har tips eller erfarenhet av dessa så får ni gärna höra av er!

Mitt nästa bakslag blev min andra gulklimp Yggur från Gäverstad, tilltänkt hingst, numera valack sedan två veckor tillbaka. Yggur har varit på ATG kliniken i Mantorp och där har vi hittat artroser i tre av hans ben, slut på den planerade avelskarriären. Det hela har nog börjat med en skada på höger framkota som ung, skadan har under åren utvecklats sig till en ganska stor pålagring på framsidan av kotan. Vid ett återbesök för några veckor sedan fortsatte vi vårt letande och röntgade för "säkerhetskull" bakhaserna och fann där små pålagringar utanpå båda glidlederna, för lite för att kalla "spatt", men enligt mig på tok för mycket för att få vara hingst, så kan det gå och fort går det när det börjar gå utför.

Till min stora glädje mitt i alla sorger så har jag ju under vintern fått förmånen att lära känna och träna Strákur från Kaggestorp och frågan är om inte han suddar ut alla sorger. Maken till härlig häst har jag aldrig träffat på! Han är som en gyllene prins med vita stövlar, (min poetiska sida ger sig till känna ibland). Att just jag skulle få förmånen att rida en sån här kille det hade jag aldrig kunnat tro, men nu är det så och jag njuter ska ni veta!

En annan glädje här på Kulltorp är att Sóldís, mitt fyraåriga isabellsto fick en mycket fin hingstunge efter Pan från Kambo den 2 maj! Han heter Sólfari från Kulltorp, passande eller hur?

Så nu har jag nog uppdaterat läget och ska i fortsättningen försöka att vara mer kortfattad!

// Anna, som skulle ha sovit för länge sen....

30 april 2009

Första inlägget i Annas blogg!

Anna har fått en egen blogg! Här kommer hon att skriva och berätta om vad som händer i hennes liv just nu... Vi hoppas på spännande läsning om nya djur på gården, tävlingsresultat och såklart om de kommande fölen!

Förhoppningsvis kommer det bli täta uppdateringar här, så kika snart in igen!

/Webmaster.

TILLBAKA