Om anna

Jag son driver verksamheten på Kulltorp heter Anna Andersson och är född 1978. Mitt hästintresse har funnits så länge jag kan minnas och jag startade min hästkarriär på Åby ridskola utanför Norrköping där jag tillbringade all min lediga tid fram till början av 90-talet då islandshästarna kom in i mitt liv!
På hösten 1992 fick jag min första egna häst, Skuggi frá Móeidarhvoli och han gav mig en mycket god grund i tålamod, tillit, träning och tävlingsridning. Han är den hästen jag gjort flest tävlingsstarter med, som jag ridit de allra roligast ridutflyckterna på, som jag ägnat mest tid att fånga i hagen och som jag gjort de allra längsta resorna med för att tävla. Så mycket svett, kärlek och tårar jag fick uppleva med honom och så myckat jag lärde mig av det!

Med Skuggi följde sedan den ena islandshästen efter den andra och med tiden även en och annan shetlandsponny. Min tid på ridskolan ersattes av Vretas Hästutbildning och jag avslutade gymnasiet där 1998 vilket öppnade nya möjligheter till att få ha hästarna som mitt yrke. Så har det varit sedan den dagen och på vintern 2000 startade jag en enskild firma med inrikting häst och i synnerhet islandshäst. Jag verkade som kringresande ridfröken och erbjöd lektionsundervisning enskilt eller i mindre grupper, jag tog emot en del hästar för utbildning och bedrev en mindre avel. 
2003 tog jag nästa steg då jag köpte gården Kulltorp utanför Klockrike och det är det som har blivit verksamhetens säte.
Jag har under åren hunnit med en hel del utbildningar och är idag examinerad ridinstruktör III, C-tränare och lokaldomare för islandshäst. Jag har tävlat aktiv på olika nivåer sedan jag började med Skuggi men har på senare år lagt ner mer tid på mina elevers tävlande än på mitt eget och har ett härligt gäng ungdomar och vuxna som ingår i en tävlingsgrupp vid Kulltorp och de tävlar aktivt på allt från klubbtävlingar till SM-nivå inom på sport- och gaedingatävlingar. Som tränare finns jag med och stöttar upp både innan, under och efter tävlingarna och jag älskar att få följa med i deras utveckling oavsett vilken nivå de befinner sig på, för mig är det allra viktigaste att man som ekipage utvecklas och kan ta både med- och motgångar i sin tävlingsridning och framförallt att man förstår att själva tävlingen bara är "grädden på moset", det är vid träningen hemma i vintermörkret med regn och rusk som de stora underverken sker!