om Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TILLBAKA

Jag heter Anna Andersson och är 32 år fyllda. Det är jag som driver Kulltorps Islandshästar tillsammans med mina underbara "stalltjejer"! Jag köpte gården Kulltorp 2003 och den var då endast ett litet torp med en oanvänd liten ladugård.

Min dröm att få äga en alldeles egen gård med verksamhet, uppfödning och mycket annat var det som gjorde att jag tog klivet och satsade, en steg som jag aldrig kommer att ångra! Under de åren som jag har bott här på gården så har det varit mycket slit, sena kvällar och få riktigt lediga stunder. Men det har även varit mycket roligt, fantastiskt trevliga bekantskaper och en hel massa utmaningar. Det är nog mest de sitsnämnda som gör att jag idag har det jag har här på gården och att det här lilla stället idag har vuxit till en fungerande verksamhet med ca 70 inhysta och egna hästar, ridbanor, lösdrifter och stall. Jag har även hunnit med att totalrenovera mitt lilla torp och gjort det till mitt drömhus, kanske lite annorlunda men för mig så kärt, så kärt.

Mitt hästintresse startade tidigare än vad jag minns, de som minns säger att det fanns där ifrån början. Vid så där sju års ålder fick jag äntligen börja rida, då på Åby Ridskola som låg alldeles i närheten och där blev jag sedan kvar till högstadiet. På Åby RK fick jag en bra start med bra undervisning, ett fungerande hästskötarsystem på hästarna och alldeles lagom med ansvar och kvälls och helgsysslor - jag var i stallet jämnt helt enkelt.

Sedan träffade jag min första islandshäst - Blesa, och då var det kört. Från den dagen islandshästen gjorde entré i mitt liv så har den inte velat gå igen. Året efter jag träffade Blesa så köpte vi min första egna häst - Skuggi frá Móeiðarhvóli, en svart fyrgångsvalack född 1983 som finns i mitt liv än i dag, numera som pensionär men vi språkas både nu och då i hagen och jag har honom mycket att tacka. Han lärde mig så mycket, vi ställde upp på fyra SM, tog ett guld i dressyr, deltog på en Feif Youth Cup i Norge, vi tävlade i dressyr L:C och L:B och hoppade som högst 120 cm. Idag pysslar Skuggi om stona och fölen på gården och han gör det med glans.

Gymnasiet gick jag på Vretaskolans Hästhållningsutbildning, en utmärkt utbildning där jag lärde mig mycket om mycket vad det gäller hästar, jag red på skolans stora hästar, körde både bruks och travhästar och lärde mig mycket om både skötsel, foder och en massa annat som jag sedan har haft mycket nytta av. Efter avslutad utbildning blev jag Diplomerad Hästskötare. Islandshästintresset svek jag inte under Vreta-tiden och jag deltog i både skolans hopp och dressyrtävlingar på min lilla Skuggi.

Efter gymnasiet så har jag hunnit med att arbeta på en islandshäst ridskola, jag har blivit både B- instruktör och Ridinstruktör. Jag har gjort unghästprovet och är C-tränare och Lokaldomare och jag har även gått Pedagogikutbildningen för Ridinstruktörer på Strömsholm.

Egen verksamhet startade jag upp 2001 och jag började då med att undervisa privatelever och ta emot träningshästar. Vid samma tid började jag även att intressera mig för skoning och skodde till en början mina egna men efter hand även andras hästar som en del i mitt arbete. Ryggen höll tyvärr inte för skoningar så det har jag nu överlåtit åt min super-hovslagare Roger Träff. Under de första två åren som egen företagare så drygade jag ut min kassa genom att vara anställd som elevassistent åt en elev i skogsklassen på Vretaskolan. När jag hittade Kulltorp så tog jag då klivet och blev helt och hållet min egen och började då bygga upp verksamheten här.

Idag har jag många drömmar och mål kvar att uppfylla och nå, men jag känner ändå att jag har kommit en bit på väg och jag trivs varje dag med mitt arbete och mitt liv. Att få arbeta med det man brinner för är få för unnat och att själv få styra och utveckla sitt arbete är en härlig känsla. Jag har velat skapa, inte bara en hästgård, utan även en mötespunkt för människor och hästar, där alla ska trivas och må bra, där alla ska känna sig välkomna och kunna få råd och hjälp. Kulltorp är kanske ingen stor gård i sig, men på något konstigt vis får alla ändå plats, här passerar ungefär 200 personer varje vecka och då gäller det både organisation och säkerhet fungerar.

Att skapa allt detta har lärt mig oerhört mycket vad det gäller planering, organisering och att våga tro på mig själv och alla mina tokiga idéer! Jag lär mig hela tiden och utvecklas av både med och motgångar, jag älskar mitt jobb och har fått lära känna massor av fantastiska människor för att jag vågade ta det där klivet.