.
Ponnybloggen!
Alla ponnier på Kulltorp har fått en egen blogg. Här turas hästarna om att skriva och berätta om sig själva och vad som händer här gården.
Så kika in här ofta så att du inte missar något!
2010-05-09
Hej på er alla! Totte heter jag, tycker det är hög tid för mig att få lite plats på den här ponnybloggen.... de andra hästarna i hagen har gått runt och skrutit om att de fått skriva här. Ja inte alla så klart men Mulle, Labolina, Ernst, Ludde, Babar & Ernst. Jag är inlånad här till ridskolan i Kulltorp. Min ägare heter Moa Askling och hon bor lite längre bort på samma väg som ridskolan ligger på.
Jag är en liten charmig svart och vit skäck. Ja så heter det när man har färgen i stor snygga fläckar på kroppen som jag har. Jag skulle utan att skryta vilja påstå att jag är den allra bästa och snällaste shetlandsponnyn av alla här på Kulltorp. Jag är väldigt duktig på att gå med nybörjare på ryggen, det är busenkelt för jag följer bara efter hästen som går framför mig hur den än går... Går den in i mitten och stannar ja då gör jag det med. Man ska hålla ihop med sin flock. Om något barn vill styra mig åt ett håll som jag inte tänkt mig att gå till då vägrar jag bara att gå ditåt, lätt som en plätt tycker jag! Fast då brukar den där envisa ridläraren komma sättande och hjälpa barnet. På ridlektionerna brukar jag ta det lilla lugna man ska inte slita ut sig i onödan. Jag känner mig nöjd när jag lunkar på i maklig takt. I bland tar ridläraren fram bommar som vi hästar ska trava över och då saktar jag alltid in framför bommarna och skrittar över, lugnt och behagligt. Jag tycker att ridläraren kan trava över bommarna själv om hon nu så gärna vill ha bommar, fast den brukar hon få göra med mig i släptåg... hahahaha. En gång trodde ridläraren att hon skulle få en hjärtattack för då galopperade jag till och med med en elev. Riktigt fort gick det också. Jag kan alltså springa snabbt om jag vill.
Jag tycker det är roligaste är när vi rider ut på ridskolan då brukar jag bli pigg och glad. Jag älskar när det luktar skog, solen skiner och man får lufsa runt på en mjuk och skön gräsväg. Till skillnad från många andra shettisar här på ridskolan behöver jag inte någon grästygel. Jag är så väluppfostrad och snäll att jag aldrig skull komma på tanken att dra ner huvudet och äta en massa gräs när någon rider på mig.
Jag ääääälskar att bli borstad och ompysslad, kanske är jag den som gillar det mest av alla hästar här i stallet? Tänk på det nästa gång vi ses.
Nu ska jag i väg och äta hö! Kram på er från Totte.
2010-04-18
Hej på er alla barn och föräldrar!
Nu har det äntligen blivit min tur att få presentera mig. Jag heter Babar och är en vacker fuxherre som flyttande in här på Kulltorp i vintras. Min ägare tyckte att jag behövde jobba lite mer än vad jag gjorde hemma hos henne. Jag har, utan att skryta snabbt blivit en favorit hos många barn och även hos många föräldrar! Jag har hört fler än en gång hur de står vid grinden och säger: Åh vad söt, är det en ny häst? Och så pekar de på mig. De har förstås rätt! Jag är ju väldigt söt. Labolina tror att hon är snyggast på ridskolan för hon tjatar jämt om utställningen hon var med på där hon fick 40 poäng och gulddiplom och allt vad det är hon säger. Men som den gentleman jag är låter jag henne tro det. Fast ni som läser här på bloggen och jag vet ju hur det egentligen ligger till med den saken... Men säg inget till Labolina om det för jag tror hon blir ledsen då.
Nu är jag med på ridskolan och trivs som bara den. Vissa dagar är jag lite busig och svänger varken åt höger eller vänster utan tar egna vägar på ridbanan när barnen försöker styra mig. Det är inte det att jag är olydig det är bara det att det är så lockade att gå in lite i mitten och testa hur det är att vara där. Men ska jag vara ärlig så uppför jag mig oftast exemplariskt. På ridlektionerna är jag nästan alltid pigg och snabb. Jag älskar att galoppera och att hoppa hinder. Flera barn har nu på vårterminen lärt sig fatta galopp tack vare mig. Jag har lätt för att fatta galopp och så är den väldans bekväm också. Att göra halt tycker jag däremot är onödigt, ibland när barnen som rider på mig vill göra halt så stannar jag bara en kort sekund och sedan smyger jag långsamt, långsamt framåt i snigelskritt och hoppas på att ridläraren inte ska se mig. Men jag vet att ridlärarna på Kulltorp gillar mig ändå! De har faktiskt sagt till mig att jag är en bra häst att ha här på ridskolan, för jag är lika snäll att rida på för alla barn både de som ridit länge och de som ridit lite kortare.
Min bästa stund på dagen är när jag blir fodrad då kastar jag mig fram före mina hästkompisar och äter allt vad jag orkar...ingen annan häst får dela fodertuss med mig. Jag vill ha den helt för mig själv, faktiskt så skulle jag vilja ha alla fodertussar som kommer ut i hagen helt själv. Vissa människor här på gården tycker att det är onödigt eftersom de hävdar att jag har en lite för rund mage. Det tycker jag bara är struntprat så det bryr jag mig inte om för att äta tycker jag är det bästa som finns. Sedan så är jag ju snabbast av alla här oavsett om jag har stor mage eller inte.
Jag måste bara få berätta för er att jag är en mycket rutinerad tävlingsponny och jag hoppas på att någon rar liten ridskoleelev vill tävla med mig under tiden som jag finns här på Kulltorp.
Tjingeling från Babar!
2009-10-13
Så var det äntligen min tur, tänk vad det dröjde.......... Matte har sagt att jag skulle vänta tills jag hade något att berätta och nu har jag äntligen det!
Oj, då jag har visst glömt att presentera mig, pinsamt. Labolina heter jag och jag är svart som natten och jag är en välformad dam, lite mycket mage säger matte, men vad gör väl det? För er som inte vet så är jag faktiskt den enda här som har papper på att jag verkligen är snygg, jag är nämligen bedömd och har 40 poäng på utställning, fick guld till och med, vad säger ni nu då?
Jo, jag vet att några av grabbarna också har varit på utställning, men ingen av dem har fått sååå höga poäng som jag har. Vi skulle alltså helt enkelt kunna säga att jag ääär snyggast här så är ju det klart sen, eller hur?
I alla fall så skulle jag vilja passa på och berätta att jag också hör till gården nu, för matte har köpt mig och allt är klappat och klart.
Jag skulle också vilja berätta lite om mig själv, ja alltså förutom att jag är snyggast!
Jag ägdes tidigare av två mysiga familjer med barn och jag bodde på andra sidan stan tillsammans med min mamma Malou. Jag är född 2002 och kom hit till Kulltorp i början av sommaren för tjejerna hade vuxit ur mig, de sa att jag skulle få vara på Kulltorp på prov i början och om jag trivdes så skulle jag få stanna. Jag trivdes direkt så klart, eftersom jag fick bestämma i hagen och hittade världens snyggaste kille, Filur så jag höll hovarna för att jag skulle få stanna kvar och att Anna skulle vilja köpa mig! Och nu vet nu ju att hon har det.....
I alla fall så tyckte Filur att jag var en mysig och rund tjej så han föll pladask för mig också och frågade chans redan till midsommar. Så nu är jag och Filur ett par och vi har faktiskt pratat om att förlova oss till nyår, fast det vet inte de andra i gänget om så ni får lova att inte skvallra.
Det jobbigast med att vara kär är att vi saknar varandra så mycket om den ena får gå lektion och den andra ska vara kvar i hagen, ja ni vet säkert hur det är när ens käraste är någon annanstans, skit jobbigt helt enkelt.
Jag är ju tjej så om jag blir kvar i hagen när Filur jobbar så passar jag bara på att äta lite extra som tröst, mums, vi tjejer är ju rätt bra på det när vi känner oss ensamma. Men om jag jobbar och Filur blir kvar så känns det jättejobbigt, för han gnäggar efter mig hela tiden, han är så orolig den stackarn, fast det ät ju ganska skönt att han visar sina känslor för det är ju inte alla killar som kan det. Som Mulle till exempel, han säger att han inte vill ha någon tjej för att det är äckligt med tjejbaciller, men jag tror bara han ljuger för att han är avundsjuk. Och sen är det ju Ernst den retstickan, han vet ju inte ens vad man gör med tjejer, ha, ha, ha. Nä det är minsann annat med Filur han har ju till och med två föl, ja eller är i alla fall pappa till dem. Synd bara att inte jag och Filur kan få föl, hmm, matte har sagt att jag ska få föl nått år, fast inte med Filur då......undrar hur det ska gå, kanske ska vänta med förlovningen....... Vet ni, det bästa med att vara häst det är att matte bestämmer allt sånt där, jag behöver aldrig oroa, bara äta, sova, jobba och vara med Filur, perfekt liv helt enkelt! Ja, det är synd om er människor som måste stressa omkring och göra massa onödigt som att tjäna pengar och åka på semester och allt det där, för mig räcker det med ett rejält sommarbete så är jag nöjd.
Sköt om er allihopa och kom ihåg att ni inte får skvallra om våran hemlis.......
2009-10-04
Hallå allesammans där ute i höst mörkret! Nu har matte äntligen fattat att om man nu har en blogg så måste vi faktiskt få blogga i den också, ni ska bara veta vad vi har tjatat på henne!
Hmmm, i alla fall nu när det äntligen blev av så kunde vi inte bestämma vem av oss som skulle få chansen så jag, Musse och jag, Ludde-Ior bestämde att vi kunde blogga ihop.
Man vet ju aldrig när vi får chansen igen så det gäller att passa på!
Vi har till skillnad från de där andra lurvtussarna i hagen verkligen något att berätta, vi har nämligen blivit hopp ponnies!
Ha, det trodde ni inte va, men så är det förstår ni. Det är nämligen så att här på Kulltorp så finns det en otroligt gullig tjej som heter Jonna, Musses ägare faktiskt och hon har varit på två hopptävlingar med oss.
På den första så var jag, Ludde-Ior riktigt bra medan Musse var lite tjurig. Men så i helgen så fick vi chansen igen och nu visste vi ju precis hur det skulle gå till så vi sopade banan med de andra girafferna.
Ha, ha vi åkte hem med FEM rosetter och massa kexchoklad, fast den fick vi ju inte smaka på förstås...........
När vi åker på en tävling så blir vi först borstade, flätade och pysslade med, supermysigt. Sen får vi ha på oss våra fina täcken och så får vi stå i box på natten, med massa halm och gott hö, mums!
Sedan kommer den där gulliga tjejen Jonna på morgonen med sin mamma och så får vi åka transport långt bort till det som kallas tävling. Där finns det massor av hästar med onödigt långa ben och massor av hinder. Alla tycker förstås att vi är snyggast och de andra hästarna kollar avundsjukt in våra snygga träns med diamanter på och våra fina knoppar och flätor. Vi är ju ponnisar med respekt och vi är bara sååå himla snygga!
Sedan skall vi värmas upp, vi får jogga runt lite och kolla in stället och mjuk skutta över lite hinder, lätt som en plätt.
Sen börjar den riktiga utmaningen, vi får komma in på banan, ja inte samtidigt, utan Jonna tar en i taget, den andra får stå utanför och hålla hovarna så mycket den kan. Där inne på banan ska man hoppa över massor av hinder i rätt ordning och utan att någon bom ramlar ner.
När man tävlar får man INTE råka kasta av Jonna, det gjorde visst Ludde-Ior förra gången för han trodde att det var ok, men nu den här gången så visste han att det var dumt så han lät bli.......
Man får INTE riva ner bommar, vilket vi aldrig skulle göra förstås, vi har väl spänst i benen va?
Man får INTE vägra, alltså stanna framför hindret eller springa på sidan. Det var de som blev lite knasigt förra gången med Musse, tyckte liksom det var smartare att stanna...... Den här gången bara flög Musse över i stället och då blev ju Jonna jätteglad!
Sen när vi har hoppat alla hinder så får vi en rosett som de hänger på tränset, riktigt snygg faktiskt och sen kan man vara mallig hela dagen.
Det roligaste är faktiskt sen hemma i hagen, att få berätta för alla polarna, som också hållit hovarna så klart, om hur det har gått på tävlingen!
Bara för att vi var så duktiga nu sist så har Jonna lovat att vi ska åka på flera hopptävlingar, vi tycker verkligen att du som läser borde komma och heja på oss, fråga matte så kan hon berätta när och vart vi ska åka nästa gång!
Tjingeling på er från hoppeliten!
2009-06-22: Nu är det min tur, för jag heter Filur!
Eftersom jag är "mattes" andra shettis så är det väl inte mer än rätt att jag får skriva nu, knepigt det här med att träffa rätt på tangentbordet, det är verkligen inte gjort för riktiga hovar, hmmm.
Nja vi får se hur det går, får jag bara hålla på ett tag så ska jag nog få kläm på det här med tangentskrivning.
Som jag sagt tidigare så heter jag Kulltorps Filur och jag är född 2003-03-03, lätt som en plätt att komma ihåg så missa nu för allt i världen inte min födelsedag nästa år! Jag gillar allt som går att äta och äpplegrönt är min absoluta favortifärg.
Jag träffade "matte" eller hon mig kanske, vilket ni vill på Ulrika Marken 2003. Han jag föddes hos hade tagit dit både mig och mamma och sedan kom det någon och köpte mamma och jag blev kvar ensam i en mörk transport. Usch så läskigt och orättvist tänkte jag och så skrek jag så högt jag kunde och gissa vem som kom då??
Jo vips så dök Anna upp och jag skrek lite till och tänkte att hon kanske vill ha mig, så klart att hon ville.....vem skulle inte velat det? Jag fick alltså följa med Anna hem till Kulltorp, det var alldeles mörkt när vi kom hem och "matte" släppte ut mig i en hage för vi hade inget stall på den tiden..... Men jag tyckte det var alldeles för läskigt där i mörkret så jag råkade springa rakt igenom staketet, sen fick "matte" jag mig på gärdet, ganska länge faktiskt........
Som liten grabb var jag kanske lite besvärlig, i alla fall när jag skulle klippa hovarna, vem tycket egentligen om att klippa naglarna?? En gång bråkade jag lite extra och då blev "matte" så arg så hon la omkull mig, snacka om Pippi Långstrump alltså, efter det så har jag slutat att bråka om nagelklippning. Det vart ju rätt så pinsamt att ligga där och sprattla när alla polare stod och såg på, bäst att sköta sig på det här stället tänkte jag och så fick det bli efter det.
När jag var tre år så fick jag träffa två tjejer och till skillnad från vissa andra här, hmmm så visste jag precis vad man gör med tjejer och tjocka blev dom! Fast sen tyckte de visst inte att jag behövde göra mer föl, för sen fick jag också bli valack, lika bra det kanske.
I alla fall så föddes det två stiliga shettisar året därpå och de fick heta Krumelur och Fillifjonkan! Tyvärr ses vi aldrig men jag hoppas att de har det bra.........
Efter jag blev kastrerad så har jag blivit både inkörd och inriden och jag vågar påstå att jag är den absolut pålitligaste shettisen genom tiderna, jag är så snäll och glad att alla älskar mig. Det jag är allra bäst på är att ta hand om små barn som är lite osäkra, till exempel barn som någon av de andra odågorna har kastat av. De barnen kan alltid komma till mig och jag är alltid snäll och lugn.
Bäst av allt är när jag och en snäll unge går på skogsluffs och luktar på blommorna då känns livet så där perfekt som på film....
Ta det lugnt i sommar, stressa av och må bra så löser sig allt till hösten (kanske med något större mage), citat av Filur
2009-06-13: Tack för den här tiden alla barn!!!
Tänk att det skulle vara så svårt att få skriva några rader......typiskt killar att tränga sig före så där! Jag är den "vita pärlan" här på ridskolan och heter Sabina, som ni säkert förstår så bär jag den vackra färgen skimmel och jag klär verkligen i rosa. Lila passar ju så klart också bra men rosa, det är verkligen färgen för mig. När jag tänker efter så passar jag faktiskt i alla färger.....allt klär en skönhet vet ni.
Jag är den största hästen här på ponnyridskolan, jag har mycket slanka långa ben och jag är nog den snabbaste också.
Jag älskar det här med lektioner, då blir jag borstad och kratsad och sen får jag på mig min fina rosa utrustning, sedan brukar något gulligt barn få rida på mig och oftast får jag ta täten på lektionerna eftersom jag är en så snäll och lydig flicka!
I dag ska jag åka hem till min riktiga ägare Vilma i Finspång och sedan ska vi ha roligt i hop hela sommaren. Vilma och jag kommer att hälsa på här på Kulltorp en gång i juli för då ska vi vara med på läger, det ska bli kul.
Jag hoppas att alla ni barn inte kommer sakna mig för mycket, fast det kommer ni ju säkert att göra........men kanske ses vi till hösten igen!
Pussar och Kramar till er alla från Sabina den fina!
2009-05-26: Äntligen är det min tur!
Almnäs Escape är mitt passande namn, men om du känner mig väl så går det bra att säga "Ernst".
Jag skulle vilja påstå att jag är en av de sötaste, snyggaste och läckraste, jag är faktiskt den bästa av shettisarna här på Kulltorp, i resten av världen med för den delen! Man kan nog helt enkelt kalla mig bäst i världen............ och minst här på ridskolan, mäter hela 82cm över markens yta och ändå såååå snygg, de ni, de kallar jag finnes!
Jag fångade min mattes hjärta redan som ung pojkspoling och 1994 köpte hon mig för 5000 riksdaler, mycket pengar på den tiden och då var jag endast ett och ett halvt år gammal. Att jag kostade sååå mycket beror på att jag är mycket välstammad, nästan adlad och matte hade nog tänkt sig att jag skulle göra karriär som avelshingst.
Att vara hingst var rätt så kul, jag kände mig stor och stark och kunde lätt skrämma även den största kusen på flykt så jag hade allt ett och annat att säga till om i hagen, jag var kung kan vi säga.
Sen kom matte på att jag skulle göra "hingst nytta" och skickade mig till Vånga för att betäcka ett sto, problemet var bara att hon glömde berätta vad man gör när man betäcker så jag kände mig lite vilsen där i Vånga. Sen gillar jag ju inte riktigt tjejbaciller så efter ett par veckor fick jag åka hem igen och sen fick jag bli valack.
Att vara valack är mycket enklare och det är lättare att ha en snygg och rund mage då! När jag var hingst så kunde jag äta hur mycket som helst och fick aldrig någon mage, nu har jag massor med mage och är alltså supersnygg!
Det bästa jag vet det är att dra vagn, det finns en fin flakvagn här på gården som är bara min och när vi kör den då är jag stolt som bara jag kan vara. Andra saker som är roliga det är att rulla med sadel och barn på ryggen, bocka i galopp och vara först i ledet på uteritt, man vill ju inte var sist bara för att man är minst. Fast för det mesta så är jag jättesnäll och gör precis som jag ska, kanske bara tar ner huvudet lite och äter gräs, fast bara lite. I gentligen så tror jag att jag är rätt så bra med barn och att alla barn gillar mig, fast de som ramlar av...... hmm, jo de gillar nog mig oxå,.....innerst inne. Det finns faktiskt en tjej här på ridskolan som heter Thea och hon gillar nog mig mest och jag henne, fast det är kul när hon åker av, fast......jag ska försöka att sluta. I höst då ska jag sluta, då ska jag bara vara lydig och snäll, då ska jag vara den lydigaste och aldrig mera busa, då kommer alla barn att vilja rida mig och jag kommer att vara kung på ridskolan! I höst vänta ni bara......då kommer alla att få se att jag är den bästa! Men vet ni vad det bästa är nu, jo det är att vad jag än gör och hur mycket jag än busar så kommer matte aldrig att sälja mig och alltid att älska mig, för det, det lovade hon mig en gång för länge sen när jag var en liten shettisgrabb!
Ha det så bra och tänk på mig, "Ernsta" om ni är på dåligt humör så blir ni glada igen, jag lovar!
2009-05-12: Hej allihopa!
Mulle heter jag och jag är den näst minsta shettisen här, Ernst är minst som tur är, puh!
Jag är en blandning mellan "vanlig" shettis och minishettis och Anna som äger mig brukar säga att jag är "mini" fram och "vanlig" bak. Min rumpa är lite högre än min manke, men det tycker jag bara är snyggt!
Jag har bott här på Kulltorp i ett år ungefär och jag trivs jättebra och jag är jättebra på att bestämma i hagen, i alla fall över en del av de andra.....
På lektionerna är jag en ganska snäll kille, fast ibland kan jag inte låta bli att stanna och äta av det goda gräset, då kan det hända att något barn åker rutschkana nedför halsen, ganska roligt....tycker jag i alla fall!
När jag flyttade till Kulltorp hade jag det jättejobbigt att andas, speciellt när jag skulle springa fort, därför fick jag äta medicin hela våren. I år känner jag mig mycket bättre och kan andas hur bra som helst - hoppas att jag slipper medicinen!
Det bästa jag vet, näst efter mat (helst morötter och grönt gräs) är att köra vagn, jag känner mig sååå stolt och snygg när jag får på mig min sele och de spänner mig framför vagnen. Med vagn är jag en av de snabbaste shettisarna här på Kulltorp. Förra året fick jag vara med på en körtävling på Kulltorps Kalaset och då vann jag på tid tillsammans med Hanna Carlsson!
I söndags fick jag det årliga vårbadet av Tanja & Hanna, då fick jag stå i mattes trädgård och äta gräs medan de schamponerade och tvättade mig med vattenslangen, ljuvligt. Sen fick jag torka, och äta mer gräs och sen fick jag glansspray i både man och svans och de borstade mig så att jag glänste som en juvel. Matte tyckte att jag var torr i huden så hela jag blev inoljad också. Gissa om stona i hagen var avis när jag kom tillbaka!
Hej hopp från Mulle den snygge!